När jag tränar crossfit följer barnen gärna med!
När jag tränar crossfit följer barnen gärna med!
Inte en lugn stund längre…
Japp, vi e Stan Smith geeks. Punkt slut.
Henny sover helst iklädd sin overall. Denna välanvända overall köpte mormor på loppis för ett år sedan för 200 kr och den har blivit Hennys ALLT. Tar jag på henne den så somnar hon på en sekund. Och nu är det snart sommar och jag har ångest för hur separationen mellan Henny och overallen ska gå…
Den här lilla damen har fått samma humor som sin kära pappa. Suck.
Exempel 1: Efter att föbrilt letat igenom hela huset efter min plånbok i en timmes tid frågar jag kidsen en tionde gång ifall de vet var mammas plånbok är. Båda hävdar bestämt att de inte vet. Mamma håller på att tro att hon har blivit galen, glömsk eller nåt. Men så förstår nog Lilly att mamma är seriöst upprörd så då säger hon försiktigt: ‘Mamma, jag vet var den är. Jag bara skojade lite!’ Och så springer hon och hämtar den under matsalsbordet där hon gömt den.
Exempel 2: Lilly och mamma är och ska slänga sopor och handla mat. Lilly sitter kvar i bilen medan mamma slänger soporna. Vi kör vidare och stannar sedan vid mataffären. Lilly låtsas gäspa och säger: ‘Mamma, Lilly sov i bilen medan du slängde soporna’. Lilly är så medveten om att mamma inte vill att hon ska somna i bilen och tycker att det vore kul att spela mamma ett spratt. Mamma låtsas spela med och säger: ‘nej men Lilly det får du ju inte’ var efter Lilly säger: ‘Men mamma, jag bara skoja!’.
Världens mest omtänksamma, roligaste, snyggaste, bästa pappa!
Jag är nu i vecka 39 och har aldrig mått bättre! Lite krämpor har jag absolut men inget som jag klagar över. Att ta det lugnt och vila upp mig vet jag knappt vad det är 🙂 Tur att jag har en omtänksam (orolig?) man som påminner mig om att vila då och då.
Många frågar mig vad skillnaden är med att vara gravid nu jämfört med när jag väntade Lilly och Hugo. Ja, stora skillnaden är ju att jag bara har en bebis i magen och det därför är betydligt mer rörelser där inne. Hon har ju mer utrymme att röra sig där inne än vad tvillingarna hade. Precis som min förra graviditet så har jag mått så himla bra i det stora hela. Första trimestern mådde jag iof ganska illa och kunde knappt äta mat. Jag var sjukt osugen på saker som jag annars äter/dricker dagligen så som Cola, godis och tuggummi. Det var precis likadant förra gången. Likaså tröttheten, jag somnade vid sex/sju om kvällarna.
Trots enorm trötthet har jag ändå orkat träna in i det ‘sista’, eller iaf tills magen började växa rejält runt vecka 20. Att jag sprang det där 5 km loppet i vecka 20 kanske inte var det smartaste draget eftersom jag fick rejält ont efteråt i form av ligamentvärkar. Efter det har det inte blivit någon mer träning mer än promenader, shoppingrundor på stan och springades efter Lilly och Hugo.
Som sagt, nu är det bara en vecka kvar till beräknad nedkomst och jag springer runt och fixar och donar som aldrig förr. Nu är alla rum, lådor och skåp städade i huset, alla höst/vinterkläder till barnen är inhandlade och allt är fixat till bebisen. Jag har fortfarande några ‘To do’s’ kvar att göra och på tisdag nästa vecka (två dagar innan bf) tänkte jag koppla av på riktigt med att lyxa till det med massage, manikyr, pedikyr och en body scrub. Så lilltjejen får stanna inne några dagar till om jag får bestämma 🙂
Och målet är ju faktiskt att pricka in den 6 oktober som är Morfar Lars 60 års dag!
Piraterna väntar tålmodigt på att mormor och morfars pool ska bli klar-städad.
Lyckan att få bada i bubbelpoolen 🙂
Piraterna mycket nöjda.
Hugo bestämde sig för att växa några centimeter här om kvällen….
Det här med toalettbesök har inte existerat i Hugos värld förrän nu. Stort.
Samma kväll talar Hugo tydligt om för mamma och pappa att han kan gå och sova själv. Mamma och pappa protesterar inte. Hugo vinkar och säger godnatt, traskar upp för trappan med flaskan i handen och det blir tyst. Pappa går upp och kollar till honom tio minuter senare. Då har han ställt flaskan fint på hyllan bredvid sängen och sover så gott. Wow säger vi. Hoppas det håller i sig nu bara 🙂
Att springa Blodomloppet (5 km) med kollegorna när jag var i vecka 20 kanske inte var det smartaste.
Men en bra tid fick jag 🙂
Efter förskolan cyklade vi ner till Borstahusens hamn. Barnen fick leka på lekplatsen och mamma och pappa fick en stund i solen. Innan vi cyklade hemåt köpte vi smarriga räkmackor med oss hem från Sundsill.
Att överraska dessa två busar är väldigt enkelt. Så i fredags åkte jag och Mats och hämtade Hugo och Lilly på förskolan med buss. De annars vilda ungarna som vägrar gå och hem och vägrar klä på sig stod som två små ljus när mamma berättade att vi skulle åka bussen hem. På bilden nedan står dom och spanar efter bussen…
Lyckan att få åka buss.
Det kanske får bli en stående aktivitet på fredagar!
Jag har inte försvunnit, jag lovar. Vi har bara haft 4 omtumlande månader. Det har helt enkelt inte funnits tid (eller kraft) över för bloggandet. Men nu ser vi äntligen ljuset i tunneln så nu ni får hålla utkik på bloggen framöver. Jag har så mycket att berätta!