Etikettarkiv: tvillingmamma

Ess i rockärmen


I onsdags hade förskolan stängt för utbildning så då fick jag äran att hänga med mina busungar heeeela dagen. Det var ett tag sedan jag var hemma med dom båda två samtidigt, en hel dag, när dom inte är sjuka. Även om det är alldeles alldeles underbart kan det även vara så oerhört…utmattande ibland.

Lek i trädgårdenDen här fröken kräver väldigt mycket uppmärksamhet och vill vara med mamma varenda millisekund.

Mamma och LillyVanligaste frasen här hemma just nu är: NEJ LILLYS! Alltid uttalat i ett visst aggressivt tonläge. Lilly är mycket duktig på att demonstrera vad som är hennes respektive Hugos.

LillyDetta är inte alltid lika uppskattat av Hugo som brukar använda sin kroppstyngd för att visa vilka saker som tillhör honom.

HugoNär fighterna blir för intensiva eller busungarna börjar bli alltför rastlösa är det en fröjd att kunna ta fram esset i rockärmen. Den nya cykelvagnen!!!

ÅkturVad skulle jag gjort utan denna cykelvagn? I denna vagn sitter dom som två små ljus och bubblar med varandra. Barnen nöjda. Mamma nöjd. 

Ett annat mycket bra knep om man vill ha några minuters ro från klängiga barn är att fråga om Lilly och Hugo vill bada. Denna aktivitet brukar kunna pågå i minst 20 minuter, även om det är en väldigt blöt och högljudd historia.

BadOch att hänga i trädgården är oftast alltid en succé.

Lilly Lilly HugoLillyEller att hjälpa mamma i köket.

Hjälpredorna

Taggad , , , , , , , , ,

Litet ingrepp, enorma känslor


Idag har jag fått uppleva det som man som förälder bävar för. Jag har fått se min käraste Hugo bli nersövd. Det var jobbigt att se honom sakta somna in och bli helt lealös. Även om jag vet att det är för hans bästa så kändes det riktigt hårt att lämna honom i operationssalen. Att släppa kontrollen och lita på att han är i säkra händer. Och det var han ju! Operationen som innebar att doktorn satt in rör i hans öron gick bra och Hugo vakande upp ganska så snabbt därefter.

Om jag inte bara inbillar mig så tror jag att Hugo märkte skillnad direkt efteråt. När vi promenerade på väg till bilen stannade han upp flera gånger, lyssnade, och bara följde med på ett helt annat sätt än tidigare. Underbart att se! Och vi har fått rå om en riktigt glad och go kille sen dess. Tänk er själva att gå runt med lock för öronen hela dagarna, det måste vara en helt nya värld som öppnas för vår lille Hugo!

 

Hugo vaken efter operationen Mamma och Hugo Hugo vill ta bort plåstret

Taggad , , , , , , ,

Bad bad bad och osynkade kids


Dag två startade med två utvilade kids (trodde vi…) så vi begav oss ner till stranden på förmiddagen, taggade och förväntansfulla. Och stranden och vattnet var precis så härligt som vi hade hoppats på. Ni vet, turkost, varmt vatten och mjuk sand under fötterna. Här ser ni föresten de två sulkys som vi har fått låna på hotellet. Vi gillar själva grejen med två enskilda vagnar. Tror Hugo och Lilly känner likadant. Det är liksom deras alldeles egna vagn, som dessutom har massa mer utrymme än vår tvillingsulky.

På väg till beachenPlayaPå väg upp efter någon timmes lek på playan.

Familjen på playanOch rätt som det var sov Lilly i vagnen. Inte i linje med vår dagsplanering. Men men tänkte vi, vi låter henne sova, det är ju trots allt semester.

Trött LillyUndet tiden får Hugo och Pappa quality time i poolen utanför.

Bad med pappa Lek med Hugo i poolen Hugo Lycklig HugoEfter en stund vaknade Lilly och det var dags för kidsens lunch. Jag lyckades efter många om och men beställa hem mjölkfria pannkakor till Hugo som levererades till dörren. Hugos ögon lyste av lycka när han såg resultatet av mammas insats.

Personligt meddelande till Hugo från köket

Sedan var det dags för Hugos vila. Då passade vi andra tre på att käka lunch.

LunchNär vi får ta hand om Lilly och Hugo en och en uppstår en speciell känsla. Ett lugn infinner sig och man har liksom full fokus på bara Lilly, som i det här fallet. Vi njöt av att kunna äta i hyfsat lugn och ro. Lilly åt spagetti med god aptit!

Lilly äter spagetti Lilly mumsar i sig spagettiDagen fortsatte i badets tecken (!). När Hugo var vaken gick familjen ut igen till barnpoolen.

Lilly in actionNär vi senare framåt kvällen var nyduschade och ombytta packade vi ner Hugo och Lilly i sina vagnar och tänkte testa det där ‘barnen sover i vagnen medan vi äter en fabolous middag och dricker vin‘. Jaa, det gick väl sådär. För att sammanfatta kvällen: Vi kom till restaurangen, vi hann se på menyn, vi gick därifrån med två galna kids, Lilly skrek sig till sömns hemma och däckade kl sju, Hugo vägrade sova, vi beställde take away pizza, åt medan Hugo kollade på Ipad, fortsatte kampen med Hugo till kl nio och nu sitter vi här i soffan utmattade.

Vårt mål är att ha synkade kids imorgon. Sen får vi väl se om vi gör ett nytt försök med restaurangbesöket imorgon 🙂

 

Taggad , , , , , , , , , ,

Perspektiv på tillvaron


Idag är dom 18 månader. Lilly och Hugo.

Ingen av oss hade en tanke på att det kunde vara tvillingar vi väntade när vi var på första ultraljudet. När barnmorskan berättade att hon såg två hjärtljud blev vi chockade. Min första reaktion var en slags självklarhet. Typiskt, att jag som är så strukturerad och välplanerad, som gillar framförhållning och som gillar att ha kontroll, typiskt att just jag ska få tvillingar. Beskedet rubbade verkligen mina cirklar och jag började genast tänka på praktiska detaljer så som var ska vi nu bo någonstans, vilken typ av vagn måste vi nu köpa… Men chocken övergick såklart direkt till en positiv upplevelse! Det var en obeskrivlig känsla. En häftig upplevelse.

Fram till vecka 25 var allt frid och fröjd med graviditeten, sedan blev jag sjukskriven först på halvtid och sedan på heltid eftersom jag hade lite sammandragningar. Men det var mest för barnens skull, för att dom skulle hålla sig ‘på plats’. Jag mådde toppen, jag var nog mer mentalt oroad än fysiskt påverkad. Jag såg problemen och ville ha allt praktiskt under kontroll.

Vattnet gick en fredag kväll i vecka 38 men det var inte förrän måndag kväll som Lilly och Hugo bestämde sig för att titta ut. Värkarna kom aldrig riktigt igång och därför valde läkarna att vänta… vänta, vänta, vänta, det var fyra väldigt långa dagar. Tillslut blev jag igångsatt med värkstimulerande dropp och tre timmar därefter var småttingarna ute. Med 12 minuters mellanrum.

Vi fick två små knyten att ta hand om direkt. Mannen min fick fullt upp direkt. Jag tror att tvillingföräldrar tvingas mer än andra att dela naturligt lika på föräldraskapet. Han var uppe med mig varenda gång tvillingarna skulle ammas på natten. Det behövdes eftersom jag var tvungen att bygga upp en liten borg av kuddar för att lyckas med dubbelamningen. När väl borgen var på plats och jag satt mitt uppe i den kom Mats med barnen, först den ena, och sedan den andra. När jag sedan var klar med amningen fick han hjälpa mig att försiktigt bära över dom, först den ena, sedan den andra till deras sängar.

Det första året har varit extremt jobbigt. Vi ammade och gav ersättning var tredje timma, dygnet runt – till respektive barn. Men även när det har varit som mest intensivt har det också varit helt underbart. Vi får så mycket tillbaka. Två härliga barn med helt olika personligheter som betyder så mycket för varandra.

Jag har känt mig tryggast hemma med barnen. Här hemma har jag haft kontroll och kunnat styra situationen och barnens rutiner. För rutiner har varit det som har hållit oss över ytan det första året. ‘Det är väl inte så noga’ kanske många kan tycka. Men utan rutiner fick vi osynkade barn och med osynkade barn kunde vi aldrig få en lugn stund och återhämta oss. Vi lägger exempelvis fortfarande våra barn samtidigt om dagarna, väcker dom samtidigt och lägger dom alltid vid samma tidpunkt om kvällarna.

Att vi förra sommaren lyckades gå på fyra (utav totalt fem) bröllop är idag för mig ett mysterium. Jag hade två bebisar, som jag dessutom ammade. Det krävdes mycket planering och stöd från andra för att vi överhuvudtaget skulle kunna vara där.

Idag är allt mycket lättare även om tvillingar tvingar en att helt fokusera på dom. Jag har börjat släppa lite på kontrollen vilket gör att jag kan njuta mer av stunderna med barnen. Nu ser jag fram emot de kommande 18 månaderna och allt vad det innebär.

Tvillingarna och jag

 

Taggad , , , , ,