enspyred

Innan de kunde gå utvecklade Lilly och Hugo sitt egna utbytessystem. Det gick till ungefär såhär: Om Lilly ville ha leksaken som Hugo lekte med så måste Lilly ge åtminstone en annan leksak till Hugo och lägga den på golvet framför honom. Om allt gick väl och Hugo accepterade “affären” satte Hugo ner sin leksak och plockade upp den nya och bytesaffären kunde slutföras fridfullt. I det andra fallet, när inte affären föll väl slutade det oftast med bråk i form av dragkamper.
Ännu idag fortsätter detta utbytessystem. Ibland tar dom varandras favoritleksaker bara för att provocera fram en reaktion och ger sedan tillbaka leksakerna. Ett mycket bra exempel på detta är när Lilly bestämmer sig för att ta Hugos napp. Hugo blir rosenrasande arg varefter Lilly försiktig närmar sig med nappen för att ge tillbaka den.

Lilly och Hugo har sitt egna interna språk och kan verkligen konsten att ”tala i turer” (vilket i och för sig är väsentligt när man konverserar). Utan ord gör de upp regler om att dela på oss föräldrar, dela på leksaker och turordning. De använder ansiktsuttryck, gester och en massa ljud att förstärka sina regler. Och vi runt omkring förstår. På tal om just turordning; när jag exempelvis snurrar runt Hugo i luften kommer Lilly springandes när hon hör Hugos glädjetjut, hon vill såklart också bli snurrad. Men hon ställer sig tålmodigt bredvid och väntar på sin tur. Hon vet att Mamma håller på med Hugo och att det snart är hennes tur. Jag släpper ner Hugo och Lilly rusar in i min famn, väntar på att bli upplyft. Hugo studsar bort någon meter och väntar på att sin syster ska snurra klart så att han kan få snurra igen. Ibland tror jag att Lilly och Hugo inte är lika intresserade av att lära sig tala eftersom de kommunicerar så bra utan språk.