enspyred

Kära Lilly och kära Hugo,

Det har varit ett spännande år med er. Stora saker har skett som till exempel att jag åter igen började jobba och inte längre skulle vara med er jämt. Fram tills i augusti så hade jag varit med er ungefär all er vakna (och sovande) tid. Nu ska även Pappa börja sitt nytt nya jobb och vi kommer att ställas inför utmaningen att få ihop det välkända livspusslet.

En annan stor händelse är ju att vi har flyttat till vårt drömhus. Även om det innebar att ni fick byta förskola så känns det som att flytten är något av det bästa vi gjort! Jag minns fortfarande de första dagarna i huset när ni sprang runt i bara blöjorna och jagade varandra, eller när vi fyllde upp badpoolen med vatten och ni satt och plaskade under skuggan i evigheter medan jag och Pappa strosade runt och försökte lista ut vad vi har för växter och frukter i trädgården. Vi känner att huset har gjort oss mer ‘fria’ och inte på tal om att vi faktiskt har kommit närmare Mormor, Morfar, kusin Oskar och Moster.

Under 3 månader i höst fokuserade vi på renoveringen av källaren (som blev bättre än vad vi kunde föreställa oss!). Vi slutförde projektet ‘källaren’ enligt planen och ser fram emot att ta oss an projekt ‘trädgården’ i vår. Det kommer bli ett mycket spännande projekt då ingen av oss har några som helst gröna fingrar eller intresse för växter och dylikt. Vi har iallafall som mål att på ett eller annat sätt behålla och bevara vår himmelska trädgård.

Nästa år kommer vi att resa lite mer. Det är vår önskan iallafall. Resan till Turkiet i somras gav oss en sådan energi och jag är så stolt över oss att vi tog modet till oss och åkte. Vi njöt verkligen av varje sekund och jag kan knappt vänta tills vår lilla familj får åka iväg igen.

Vi har även gjort en resa till Västerås och Stockholm under senare delen av året. Också en av de bästa resorna vi gjort. Jag kommer vara evigt tacksam för att vi lyckades ta oss upp i tid och hälsa på min Gammelmorfar som gick bort två månader senare. Jag kommer alltid minnas när Gammelmorfar satt och ‘spelade’ kort med Lilly, precis som jag gjorde när jag var liten.

Under början av 2014 upptäckte vi också att du är mjölkallergiker Hugo. Detta var en stor händelse, inte bara för dig, utan för Mamma och Pappa som äntligen kunde få börja sova ordentligt om nätterna. Vi gick nästan på knäna och kände oss totalt uppgivna innan vi fick beskedet på att du var allergisk mot mjölkprotein. Och vilken vändning det blev bara någon vecka efter att vi slutat med mjölken. Du blev och är idag en helt annan kille, full med energi eftersom du nu sover nätterna igenom.

Vi kommer också att dela på oss oftare. Det kommer vi att göra av två skäl: först och främst behöver ni få vara lite ifrån varandra eftersom ni är med varandra jämt. Och sen behöver jag och Pappa få lite andrum genom att vara med bara en av er åt gången. Att vara med bara dig Lilly eller bara dig Hugo är som semester. Dessutom känner jag hur mycket närmare varandra vi kommer av att göra så.

Jag skulle säga att ni båda två är väldigt harmoniska och trygga individer. Men visst, ni har utvecklat starka viljor och vi har våra duster varje dag. Ni testar oss och vi försöker hjälpa er att förstå hur världen hänger samman. Men allt som allt är ni väldigt snälla och lydiga. Ni lyssnar på när vi säger nej och ni håller alltid våra händer när vi går på gatorna. Vi får dock kämpa lite extra hårt med din motivation Hugo, eftersom du är en sån drömmare att det kan vara lite svårt att nå dig ibland när du befinner dig i din egna lilla bubbla.

Vi älskar er Lelle och Hugge.