Ni som känner mig kommer inte att bli förvånade. Skratta kommer ni säkert att göra. För er som inte känner mig kan jag berätta att detta är en typisk egenskap hos mig. Beslutsångesten. Dock gäller det endast vissa saker så som matval och som i det här fallet, beslutet om huruvida familjen ska åka iväg på sin första chartersemester nästa vecka eller inte. Inspirationen till just det här stället på Kreta fann vi när vi läste om Erika och hennes man som åkte hit med sina tvillingar.
Jag kan verkligen inte bestämma mig! Vi har under denna veckan bokat resan, avbokat resan, bokat resan igen, avbokat den för andra gången och nu sitter vi båda och uppdaterar resebyråns sida varje halvtimme för att se om resan finns kvar. Och nu undrar ni såklart varför vi inte kan bestämma oss. Jag har gjort listan med för- och nackdelar tusen gånger i mitt huvud. Jag ska sammanfatta den till er: Ja, vår lilla familj förtjänar en semester. Ja, vi behöver utmaningen, bevisa för oss själva att vi fixar resa med dom där två små busungarna. Ja, vi behöver miljöombyte. Nej timingen är inte den bästa, vi flyttar om mindre än en månad och flyttlådorna är fortfarande orörda. Nej, pengarna borde läggas på en ny soffa. Typ sådär. Gahhh, ‘should we stay or should we go’?
enspyred 
Jag kan verkligen relatera till din ångest. Förra sommaren – när vi skulle boka vår första ”riktiga” resa – bokade vi hotell och flyg till Mallorca bara för att någon timme senare boka av allt. Sen, oklart hur många dagar/veckor senare så bokade vi en resa till Italien och Gardasjön. Lagom länge efter att det inte gick att avboka utan giltigt skäl hade jag enorm ångest. Dagen innan vi skulle åka var jag till och med till bvc för att få vår sköterska att avråda oss från att åka och typ skriva ett intyg. Det gjorde hon inte för det var hennes bestämda uppfattning att det fanns små barn i Italien och att de överlever sol och värme.
Så vi åkte. Och det var fantastiskt ena stunden och asjobbigt nästa. Fantastiskt att märka att det funkade att resa. Asjobbigt att jag och Ulf och Greta blev matförgiftade första kvällen
Det var en mild variant dock så vi var på banan redan efter ett halvt dygn. Att bila runt och bo på tjusiga hotell var kanske lite väl ambitiöst med två knappt ettåringar så när barnen var drygt två åkte vi till ett barnvänligt charterhotell och det passade oss och våra behov perfekt.
Så här: att åka med tvillingbebisar är inte enkelt, det skulle jag inte säga. Men det är en sån fantastiskt fin sak att göra. Man skapar minnen för livet och jag kommer alltid att tänka på hur vi tränade Greta på att gå vid ringmuren på Gotland, att jag har haft mina barn sovandes i vagnen i skuggan under en palm, hur jag och Ulf gick ut och åt på en tjusig Michelinrankad restaurang invid Gardasjön med Olof och Greta sovandes vid deras vedugn och hur en hel by gratulerade oss till våra tvillingar. (Eller hur Oggi fick posera med cirka fem hundra japanska turister nedanför Julias balkong i Verona). Helt enkelt: Jag tror inte att ni kommer att ångra att ni åkte. Ni kanske kommer att fråga er själva någon gång varje dag (när ni jagar runt vilda tvillingar runt pool och gångar) hur i HELVETE ni tänkte när ni bestämde er för att åka. Men ni kommer också att vara så sjukt nöjda _att_ ni åkte när ni sitter i restaurangen med var sitt glas vin med era barn sovandes i vagnen intill, eller när ni alla fyra är i poolen tillsammans och solen är varm och skön.
Och du. Om ni inte åker nu så kan ni alltid åka sen. Inte sant? Resmålen finns ju kvar.
GillaGilla
Tack för de fina orden Erika. Jag ser fram emot att skapa reseminnen med mina barn också 🙂
GillaGilla